Zombie-jakt och världens bästa hästkille

Den där pojken jag fick först. Han har feeling för det här med djur alltså...

Katterna avgudar honom och hans lilla ponny lyder hans minsta vink!

Och det senare njuter jag såklart lite extra av. Ponnymamman i mig blir stolt.

Idag red han Flisan i paddocken, samtidigt som Emilia rider Play. Bara det, att hållan ordning på en annan ryttare - trixigt!

Han jobbade i trav, med slalom och bommar. Så duktiga. Dom passar varandra så bra!! Eddie och Flisan.

När Eddie skrittade ut efteråt så följde vi med för att möta Dande och Nora som varit ute i skogen på konditions-träning! 

Väl hemma hjälpte de flesta Max på hans zombie-jakt och sen gick vi in för att äta Max bakverk som han vispat ihop tidigare på dagen.

Lördagen gick snabbt den med, men var fantastiskt avslappnad och skön. Dröm-dagar sådana som är nu.

Men än är den inte slut - Lördagen.

Film och soffhäng väntar även denna kväll. Kontrast mot förra Lördagen då vi var i huvudstaden. Men det här är minst lika bra. Minst!

Varm i sinne...varmt inne.

Vaknade upp med en riktigt utvilad kropp. Och ett riktig pigg huvud med för den delen.

Fredagskvällen var en av de bättre. På länge. Fler sådana. 

Nu har en långfrukost precis avslutats och över allt i huset ligger det barn. Leker, läser, tittar på film.

J har precis åkt på bortamatch så vi blir nog bara hemma hela dagen vi andra.

Slutar det bara att dugga så tar vi nog en promenad. Annars blir det nog mest läsa, baka, fika, elda. Njuta!

Lyx-Lördag alltså!

Snabbt snabbare snabbast!!

Men hej vad fort det gick!!
Redan fredag ju. Galet snabb vecka. Jobb och intensiva kalla kvällar har löst av varnadra på löpande band.
Allt var klart och fixat här hemma så det var verkligen bara att ta fredag direkt när jag kom hem med barnen i eftermiddags. Skönt!
Loppan och Max gjorde verkligen slag i saken och bunkrade upp med ostbågar och drog på en film redan klockan fem.

Nu väntar jag bara in grabbar från fotbollsfest i stan. Minsta Lopp är nerbäddad och kaminer och ljus brinner i varje rum.
I morgon spelar Johan sin näst sista match och på Söndag tävlar Emilia igen och det ska faktiskt bli riktigt skönt när vi kan vara hemma allihop en helg helg.
Men tills dess är det ett tag och under tiden får vi ta vara på de små tillfällen vi har. Som senare ikväll när dom är hemma igen.
Medan vi väntar sitter jag i soffan framför riktigt dåliga IDOL-deltagare (jag som inte har sett ett enda avsnitt innan tycker inte jag missat ngt alls!) och dricker gott. Behövs inte så mycket mer för att göra mig nöjd nu för tiden. Lugn och ro.

Tankens kraft

Det gick ju bättre än väntat.

Förhållningssätt och positiva tankar kommer man längre med än vad jag vågat erkänna tidigare.

Jag är ju ingen tänkare. Ingen känna-efter person heller. Handling och action är mer min melodi.

Men ibland krävs det mer känsla och mer tankeverksamhet för att allt både inuti och utanpå ska rulla lättare.

Och få blev visst tisdagen så mycket vackrare än måndagen utan så vidare värst mycket ansträngning!!

Vi planerar en helg på tu man hand...

Sånt får en verkligen också på gott humör. Det och fin ungarna på övervåningen i små sängar.

Familjen jag skaffat mig. Vilken rikedom va!

Monday blues

De där veckostarterna...
De kan gå hursomhelst.
Oftast är dom fyllda av nu jäklar - nu kör vi!! Men ibland är det segsrartat alltså. Ögonen öppnas knappt och varenda steg till att komma ner till garaget på morgonen känns blytungt.
Men dagen går ju och efter klockan sex på kvällen när vi kommer hem så vill jag packa upp helgens resväskor och städa i badrummen.
Men jag blir sittande men en saknad Loppa i knät. Vi dricker te ur en stor mugg och sjunger med till Birdy. Vi tittar på mitt HM "guld" och Loppan får prova både ringar och armband.
Pojkarna tittar på film och det börjar bli dags att natta dom, allihopa.

Måndagar alltså. Ibland känns det så deppigt...
Segt, mörkt och så slow.
Jag ska elda och bädda ner barn i mjuka sängar. Hoppas att jag kan hitta något på teven en stund och bara försöka hitta tillbaka till den där energin som jag för tillfället saknar så enormt.
Men när dom ligger där och är rena mjuka och trötta, så trötta så dom somnar så snabbt, så snabbt. Då - då känns det genast lite bättre.
För med dom där fyra är det alltid likadant. Hur jag än ibland sliter mitt hår mellan tonårs-attityd till sjuårs-trots så är jag alltid varmt i hjärtat när en Loppa viskar -underbart i mitt öra efter en lång kram. Eller när världens bästa storebror bär sin trötta lillasyster hela vägen in från bilen när min egen famn är full av varor. När största dottern fixat alla gårdens djur tills jag kommer hem bara för att kunna gå och lägga sig tidigt eller när han som är så liten fast helt galet stor kan varenda bokstav och är en mästare på att läsa snabbt, bra och alla ord som kommer i hans väg.

Måndagar, ja. Låt det bli en piggare tisdag!!

Kontraster

Vi är på blixtvisit i huvudstaden.

Träffar lillebror och hittar kläder och en väska. Äter febernedsättande och antiinflammatoriskt.

Åker tunnelbana och känner att grusvägarna hemma är fantastiska. Får hjärtat att slå (förskräckta) extraslag när små syskon cyklar mitt på gatorna fyllda av trafik. Vi som oroar oss när Max cyklar för nära kröken på grusvägen "-Tänk om det kommer en bil där!!!"

Utbudet av butiker är ju fantastiskt och härligt att vara i en dag.

Men vi är rörande överens...

Det är i skogarna våra hjärtan hör hemma.

Pulsen från storstaden kan aldrig mätas med lugnet och tystnaden hemma.

Vi avslutar på IKEA och så åker vi hem igen.

Viktiga möten

Möten, möten, möten.

Föräldramöten, personalmöten, kundmöten.

Lunchmöte med bästa vännen.

Fascinerande hur lågt antal föräldrar som deltar på föräldramöten på tal om det...

Ikväll var det högstadiet som hade sitt, och där var väl antalet ganska högt (men ändå mindre än hälften av klassen) och på mellanstadiet där jag var för några veckor sen var en handfull elever representerade av föräldrar.

I mellanstadieklassen ska tilläggas att det varit en del stök samt att mötet var en chans att få träffa den nya läraren som tillträtt under sommaren. Tänk så mycket tid våra barn spenderar i skolan. Vill man inte veta vem dom är med då? Vem som ger dom den kunskap som ska vara grund för att bära dom genom livet? Diskutera hur vi som föräldrar kan bidra till den mest studievänliga skoltiden.

Det är ju vi hemifrån som lägger grund för attityd och respekt för skolan...

Märkligt hur som helst. 

Plockade iallafall sen upp största sonen som spenderat kvällen inne i stan för ovanlighetens skull, och åkte tillsammans med honom hem till middag på bordet och kvalitetstid med familjen.

Sån här kvällar som jag gillar lite extra.

Att få vara tillsammans med dom jag älskar mest av allt.

Men nu är jag lika trött som Otis. Ligga och titta in i elden är nog det enda jag orkar med för resten av kvällen...